Jag känner mig kränkt

Magnus Sandelin skrev om vänstervåldet häromdagen. Jag gillar honom. Det finns ett litet fåtal journalister som har gett sig på att granska den radikala vänstern men Magnus är den enda som har gjort det utifrån en journalistisk metod. Det var på tiden. Men nu blev jag lite ledsen i ögat av besvikelse.

Etablissemanget blundar för vänstervåldet. Sandelin tar motkraft-festen som exempel. Kvällen slutade i slagsmål med väktare och polis. Sveriges journalistkår låg hemma och blundade i sina sängar, sannolikt Sandelin också. För med exemplet motkraft får vi ingen förklaring till våldet, det bara är så.

I sin bok Extremister gav Sandelin de inblandade en möjlighet att själva få förklara sig. En plågsam påminnelse om vilka idioter det finns och som man stundtals har att göra med. Men i sin artikel gör han en helomvändning och uppskattar inte alls när den radikala vänstern gör sin röst hörd.

Motkraft är en nyhetstjänst. That’s it. Sandelin behöver inte tycka om allt som publiceras där, men skulle han föredra att allt vänstern gör körs genom ett journalistiskt filter innan han tar del av det? Den stora poängen (och behållningen) med motkraft är att vänstergrupper själva publicerar sitt material. Direkt och okommenterat. Sedan är det upp till Sandelin och läsaren att ha en åsikt om det.

Sandelin upprör sig också över att Petter Nilsson skänkte 100 000kr till Osynliga Partiet. Men jaha? Det var ju det han gick till val på. Och vann. Motkraft har en fest på allhuset. Men jaha? Ett kårparti gick till val på radikal vänsterpolitik och blev ett av de största partierna i studentkåren. Nu får de disponera allhuset efter eget tycke. Sånt kan ske i en demokrati.

“… men bakom finns ett inskränkt, elitistiskt tänkande där det egna våldet motiveras av att de helt enkelt anser sig ha rätt”.

Ja vad säger man? Karln har ju rätt. Men varför är han så jävla rädd för radikaler? Varför är det inte ok att Nabila ska få skriva vad hon vill i Metro? Måste allting dras genom ett journalistiskt filter innan vi tillåts läsa människans tankar och åsikter eller vad är det frågan om? Hon gör reklam för kläder på Motkraft. Uppenbarligen ett hot mot demokratin.

Fredrik Malm har redan skrivit bra om AFA:s rätt att bli publicerade i antologin “Brunt!”. Det var nog inte ett försök till rumsrenhet utan mer ett jävligt bra kapitel. Sådant kan Anna-Lena Lodenius få göra sig själv till åtlöje över. Att Sandelin vill sälla sig till hennes fack blir jag desto mer förvånad på. Tråkigt också när han börjar använda billiga grepp som att hålla upp antisemitism-anklagelser som ett rött skynke. Du kan ju bättre för fan.